Det här tänkt att handla om vikten av patina och som en vänlig replik till inläggen i den något ambivalenta tråden "Jag gillar inte vintage". Ett försök till en enkel förklaring av förkärleken till estetiken. Jag har valt att exemplifiera med några av mina egna vintagedressare.
Longiness Conquest 1957. .. [/UR
..förlagen till Heritage Conquest. Jättefin och säkert driftsäkrare, men..
En närmare titt på gamlingens tavla.
Kronan är bytt till en i gulguld, men med originalutseende. Helt ok.
Patinan bidrar stort till helhetsintrycket.
Likadant med den här: Vulcain Cricket 1950. En närmare titt:
En Zenith de Luxe 1969. (Den enda hittills kända). Boett och tavla i 18k. [/URL
Den ädla metallen har förstås avhållit tavlan från att åldras nämnvärt. Men åldern finns där.
Ett litet utvik från de estetiska funderingarna: man kan se att uret i stort sett är identisk med modellsyskonet "Zenith Captain", men tillägget "Captain" saknas på tavlan och det franska chronometre är ersatt med det amerikanska chronometer. Öppnar man klockan ser man att...
..rotorn är märkt Movado. (tidigare ägares bild)
Tidigare ägare har forskat i detta men har varken funnit någon tydlig förklaring eller en likadan Klocka. Det här är vad jag tror: vid den här tidpunkten var en varumärkestvist (i U.S.A) med det amerikanska Zenith Radio Co under uppseglande så det vi ser är antagligen en manöver för att kringgå varumärkesanspråket; idén måste vara att för det urgamla substantivet Zenith kan det knappast göras anspråk för ensamrätt så länge det bara avser en modellbeteckning. Min allt mindre realistiska dröm är att det dyker upp en likadan så att teorin kan prövas.
Apropå Movado så...
Breitling 778 Premier. Smidd 1942 under brinnande världskrig av Schweizisk boettmakare ur ett stycke roséguld. Den här tycker jag kan förklara varför konnässörerna på forumet med rätta har en sådan aggression mot ommålade och överrestaurerade tavlor.
Till jämförelse har jag här en aldrig buren Omega 14k cal 1030 från 1974. "Virgin absolute" s a s.
Baksidan; legeringen i de 14 karaten har oxiderat lätt. Men patina...? Knappast. Vi tar en närmare titt..
En fin klocka men ... Visst hade väl en aning krämfärg på tavlan från livet självt varit vackrare.. Jag kan även berätta att det är rätt problematiskt med en klocka vars stora förtjänst är att den aldrig suttit på armen.
Ett välhållet dressur med långsamt utvecklad jämn patina har ett svårslaget skönhetsvärde. Få accessoarer ger ett så belevat intryck.
Vad gäller sportur och militära ur så befinner sig dessa i en annan kontext och därför uppfattas de estetiska värdenena annorlunda . Battle scares, Tropical dial (svåra uv skador) e t c kan ha ett mervärde för dessa. Men det lämnar jag över till någon bättre lämpad att förklara…
Glad sommar!
Longiness Conquest 1957. .. [/UR
..förlagen till Heritage Conquest. Jättefin och säkert driftsäkrare, men..
En närmare titt på gamlingens tavla.
Kronan är bytt till en i gulguld, men med originalutseende. Helt ok.
Patinan bidrar stort till helhetsintrycket.
Likadant med den här: Vulcain Cricket 1950. En närmare titt:
En Zenith de Luxe 1969. (Den enda hittills kända). Boett och tavla i 18k. [/URL
Den ädla metallen har förstås avhållit tavlan från att åldras nämnvärt. Men åldern finns där.
Ett litet utvik från de estetiska funderingarna: man kan se att uret i stort sett är identisk med modellsyskonet "Zenith Captain", men tillägget "Captain" saknas på tavlan och det franska chronometre är ersatt med det amerikanska chronometer. Öppnar man klockan ser man att...
..rotorn är märkt Movado. (tidigare ägares bild)
Tidigare ägare har forskat i detta men har varken funnit någon tydlig förklaring eller en likadan Klocka. Det här är vad jag tror: vid den här tidpunkten var en varumärkestvist (i U.S.A) med det amerikanska Zenith Radio Co under uppseglande så det vi ser är antagligen en manöver för att kringgå varumärkesanspråket; idén måste vara att för det urgamla substantivet Zenith kan det knappast göras anspråk för ensamrätt så länge det bara avser en modellbeteckning. Min allt mindre realistiska dröm är att det dyker upp en likadan så att teorin kan prövas.
Apropå Movado så...
Breitling 778 Premier. Smidd 1942 under brinnande världskrig av Schweizisk boettmakare ur ett stycke roséguld. Den här tycker jag kan förklara varför konnässörerna på forumet med rätta har en sådan aggression mot ommålade och överrestaurerade tavlor.
Till jämförelse har jag här en aldrig buren Omega 14k cal 1030 från 1974. "Virgin absolute" s a s.
Baksidan; legeringen i de 14 karaten har oxiderat lätt. Men patina...? Knappast. Vi tar en närmare titt..
En fin klocka men ... Visst hade väl en aning krämfärg på tavlan från livet självt varit vackrare.. Jag kan även berätta att det är rätt problematiskt med en klocka vars stora förtjänst är att den aldrig suttit på armen.
Ett välhållet dressur med långsamt utvecklad jämn patina har ett svårslaget skönhetsvärde. Få accessoarer ger ett så belevat intryck.
Vad gäller sportur och militära ur så befinner sig dessa i en annan kontext och därför uppfattas de estetiska värdenena annorlunda . Battle scares, Tropical dial (svåra uv skador) e t c kan ha ett mervärde för dessa. Men det lämnar jag över till någon bättre lämpad att förklara…
Glad sommar!