-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Klocksnack Explorers Club
- Trådstartare NiklasF
- Start datum
JohnHarrison
KS Explorers Club
Fick en fråga om hur man sätter KS stretch-bandet. Inte helt enkelt första gångerna, men när man väl hittat tekniken går det lätt. Och bandet är riktigt bekvämt!
Vet inte om jag sätter det rätt, men så här gör jag. Kanske fler som har nytta av.
Vet inte om jag sätter det rätt, men så här gör jag. Kanske fler som har nytta av.
Senast ändrad:
Jag ville ju egentligen ha ett olivgrönt, men nu blev det ett grått genom OWGM istället.Nu har banden som auktionerades ut i samband med OWG-insamlingen äntligen kommit fram. Jag tycker de blev riktigt snygga. Nu funderar jag på om vi skulle ta och beställa samma band fast i grönt till sommaren. Vad tror ni om det?
Fixar ni grönt så vill jag ha ett sånt också!
Saknas bara ett medlemskap i Explorers club… 😳
Gröna band ska jag jobba för. Medlemskapet fixar du själv. Vi ser fram emot att se vad du hittar på!
Borgel-case silver-ur importerat av George Stockwell 1916
Samma modell och stämplar som den George Mallory bar när han försvann under det första försöket att nå toppen av Everest 1923.
Hans klocka fanns i hans ficka när kroppen återfanns 1999, strax nedanför Tibet-sidan av toppen.
Samma modell och stämplar som den George Mallory bar när han försvann under det första försöket att nå toppen av Everest 1923.
Hans klocka fanns i hans ficka när kroppen återfanns 1999, strax nedanför Tibet-sidan av toppen.
Nu var det äntligen dags för mig att "ansöka" om medlemskap till denna eminenta klubb upptäckare.
Jag spenderar många nätter i tält per år och vandrar mycket, men då många sådana äventyr redan finns väl representerade i tråden tänkte jag bidra med ett äventyr med fokus på det jag mer eller mindre lever för. Klättring, eller mer specifikt bouldering.
Boendet var hyfsat bekvämt, rinnande vatten och kamin för uppvärmning, ska man klättra varje dag i en hel vecka klarar inte kroppen riktigt att bo allt för spartanskt.
Tidsperiod: 29/4 - 6/5 2023
Resmål: Magic wood, Schweiz.
Mål med resan: Klättra så mycket bouldering i värdsklass som går. Gärna något hårdare runt 7B.
Äventyret:
Dag 1:
Efter den obligatoriska förölen boardade vi planet som lyfte ca 13:30 och bjöd oss på en mycket behaglig flygning.
Väl på plats plockade vi ut hyrbilen och begav oss direkt till Magic woods för att hinna klättra lite redan första kvällen. Töntig bild vid skylten till området var såklart första stoppet 😂
Här klämmer don starka ungdomarna i gänget på problemet "Foxy lady" graderat 8A. Ingen kom upp för det, men en hel del bestigningar blev det. Jag fick beta av "Grit deluxe" 7B, som var mitt stora mål för resan, så prestationspressen släppte redan första kvällen vilket var skönt.
Vi anlände vid boendet vid strax innan midnatt så vi slängde oss mer eller mindre ned i sängen för att sova.
Dag 2:
Vaknade tidigare än övriga och passade på att ta en promenad runt byn Nufenen där vi bodde. Var otroligt vackert överallt i trakten, kändes som man bodde i en windowsbakgrund.
När alla vaknat var det snabba ryck för att komma ut i skogen igen. Den yngsta av oss började med att klättra en av skogens enligt mig finaste linjer, "Höhenrausch" 7B+.
Efter många timmars klättring svalkade vi av oss med ett bad i forsen som man ständigt hör brusa när man är i skogen. Då det är smältvatten från bergen var det minst sagt uppfriskande.
Väl hemma i boendet igen slängdes mat ihop och vi tog hand om sargade fingrar och spelade kort tills det var dags att gå och lägga sig.
Dag 3:
Dag 3 stod regn på schemat så vi passade på att ta en vilodag. Vilodag för oss innebar att åka till skogen för att känna och klämma på problem vi ville klättra kommande dagar och bara njuta av den vackra naturen.
Dag 4 - resans slut:
För att inte bli allt för långrandig klumpar jag ihop sista dagarna. Vädret vände igen och bjöd på strålande sol resten av resan och dagarna bestod av samma aktivitet som tidigare, massor med klättring och njuta av storslagen alpmiljö. Här kommer en bildkavalkad från de sista dagarna.
Innan flyget hem såg jag att Swatch hade en butik på flygplatsen. Tog tillfället i akt och köpte en plastleksak.
Utvärdering:
Jag har tidigare besökt både Fontainebleau och Albarracin vilket är Europas två andra stora boulderingdestinationer och var väldigt spänd på hur Magic Woods skulle möta sig mot dessa. För mig var det långt över förväntan. Området är mindre än de andra två, men klätterstilen här passar mig bättre än de två andra. Jag tycker också att den storslagna naturen i området höjer hela upplevelsen ett snäpp. Visst är det inte kul hela tiden när man släpar utrustning längs med en bergssidan, men vyerna väger snabbt upp för det. Jag presterade som förväntat och alla i gruppen hade en bra resa så jag kan egentligen inte hitta något att klaga på utan är tvärtom otroligt nöjd.
Explorern skötte sig exemplariskt och har fått ett antal nya battle scars att skryta med 😊
Jag spenderar många nätter i tält per år och vandrar mycket, men då många sådana äventyr redan finns väl representerade i tråden tänkte jag bidra med ett äventyr med fokus på det jag mer eller mindre lever för. Klättring, eller mer specifikt bouldering.
Boendet var hyfsat bekvämt, rinnande vatten och kamin för uppvärmning, ska man klättra varje dag i en hel vecka klarar inte kroppen riktigt att bo allt för spartanskt.
Tidsperiod: 29/4 - 6/5 2023
Resmål: Magic wood, Schweiz.
Mål med resan: Klättra så mycket bouldering i värdsklass som går. Gärna något hårdare runt 7B.
Äventyret:
Dag 1:
Efter den obligatoriska förölen boardade vi planet som lyfte ca 13:30 och bjöd oss på en mycket behaglig flygning.
Väl på plats plockade vi ut hyrbilen och begav oss direkt till Magic woods för att hinna klättra lite redan första kvällen. Töntig bild vid skylten till området var såklart första stoppet 😂
Här klämmer don starka ungdomarna i gänget på problemet "Foxy lady" graderat 8A. Ingen kom upp för det, men en hel del bestigningar blev det. Jag fick beta av "Grit deluxe" 7B, som var mitt stora mål för resan, så prestationspressen släppte redan första kvällen vilket var skönt.
Vi anlände vid boendet vid strax innan midnatt så vi slängde oss mer eller mindre ned i sängen för att sova.
Dag 2:
Vaknade tidigare än övriga och passade på att ta en promenad runt byn Nufenen där vi bodde. Var otroligt vackert överallt i trakten, kändes som man bodde i en windowsbakgrund.
När alla vaknat var det snabba ryck för att komma ut i skogen igen. Den yngsta av oss började med att klättra en av skogens enligt mig finaste linjer, "Höhenrausch" 7B+.
Efter många timmars klättring svalkade vi av oss med ett bad i forsen som man ständigt hör brusa när man är i skogen. Då det är smältvatten från bergen var det minst sagt uppfriskande.
Väl hemma i boendet igen slängdes mat ihop och vi tog hand om sargade fingrar och spelade kort tills det var dags att gå och lägga sig.
Dag 3:
Dag 3 stod regn på schemat så vi passade på att ta en vilodag. Vilodag för oss innebar att åka till skogen för att känna och klämma på problem vi ville klättra kommande dagar och bara njuta av den vackra naturen.
Dag 4 - resans slut:
För att inte bli allt för långrandig klumpar jag ihop sista dagarna. Vädret vände igen och bjöd på strålande sol resten av resan och dagarna bestod av samma aktivitet som tidigare, massor med klättring och njuta av storslagen alpmiljö. Här kommer en bildkavalkad från de sista dagarna.
Innan flyget hem såg jag att Swatch hade en butik på flygplatsen. Tog tillfället i akt och köpte en plastleksak.
Utvärdering:
Jag har tidigare besökt både Fontainebleau och Albarracin vilket är Europas två andra stora boulderingdestinationer och var väldigt spänd på hur Magic Woods skulle möta sig mot dessa. För mig var det långt över förväntan. Området är mindre än de andra två, men klätterstilen här passar mig bättre än de två andra. Jag tycker också att den storslagna naturen i området höjer hela upplevelsen ett snäpp. Visst är det inte kul hela tiden när man släpar utrustning längs med en bergssidan, men vyerna väger snabbt upp för det. Jag presterade som förväntat och alla i gruppen hade en bra resa så jag kan egentligen inte hitta något att klaga på utan är tvärtom otroligt nöjd.
Explorern skötte sig exemplariskt och har fått ett antal nya battle scars att skryta med 😊
Jesborn
KS Explorers Club
Nu var det äntligen dags för mig att "ansöka" om medlemskap till denna eminenta klubb upptäckare.
Jag spenderar många nätter i tält per år och vandrar mycket, men då många sådana äventyr redan finns väl representerade i tråden tänkte jag bidra med ett äventyr med fokus på det jag mer eller mindre lever för. Klättring, eller mer specifikt bouldering.
Boendet var hyfsat bekvämt, rinnande vatten och kamin för uppvärmning, ska man klättra varje dag i en hel vecka klarar inte kroppen riktigt att bo allt för spartanskt.
Tidsperiod: 29/4 - 6/5 2023
Resmål: Magic wood, Schweiz.
Mål med resan: Klättra så mycket bouldering i värdsklass som går. Gärna något hårdare runt 7B.
Äventyret:
Dag 1:
Efter den obligatoriska förölen boardade vi planet som lyfte ca 13:30 och bjöd oss på en mycket behaglig flygning.
Väl på plats plockade vi ut hyrbilen och begav oss direkt till Magic woods för att hinna klättra lite redan första kvällen. Töntig bild vid skylten till området var såklart första stoppet 😂
Här klämmer don starka ungdomarna i gänget på problemet "Foxy lady" graderat 8A. Ingen kom upp för det, men en hel del bestigningar blev det. Jag fick beta av "Grit deluxe" 7B, som var mitt stora mål för resan, så prestationspressen släppte redan första kvällen vilket var skönt.
Vi anlände vid boendet vid strax innan midnatt så vi slängde oss mer eller mindre ned i sängen för att sova.
Dag 2:
Vaknade tidigare än övriga och passade på att ta en promenad runt byn Nufenen där vi bodde. Var otroligt vackert överallt i trakten, kändes som man bodde i en windowsbakgrund.
När alla vaknat var det snabba ryck för att komma ut i skogen igen. Den yngsta av oss började med att klättra en av skogens enligt mig finaste linjer, "Höhenrausch" 7B+.
Efter många timmars klättring svalkade vi av oss med ett bad i forsen som man ständigt hör brusa när man är i skogen. Då det är smältvatten från bergen var det minst sagt uppfriskande.
Väl hemma i boendet igen slängdes mat ihop och vi tog hand om sargade fingrar och spelade kort tills det var dags att gå och lägga sig.
Dag 3:
Dag 3 stod regn på schemat så vi passade på att ta en vilodag. Vilodag för oss innebar att åka till skogen för att känna och klämma på problem vi ville klättra kommande dagar och bara njuta av den vackra naturen.
Dag 4 - resans slut:
För att inte bli allt för långrandig klumpar jag ihop sista dagarna. Vädret vände igen och bjöd på strålande sol resten av resan och dagarna bestod av samma aktivitet som tidigare, massor med klättring och njuta av storslagen alpmiljö. Här kommer en bildkavalkad från de sista dagarna.
Innan flyget hem såg jag att Swatch hade en butik på flygplatsen. Tog tillfället i akt och köpte en plastleksak.
Utvärdering:
Jag har tidigare besökt både Fontainebleau och Albarracin vilket är Europas två andra stora boulderingdestinationer och var väldigt spänd på hur Magic Woods skulle möta sig mot dessa. För mig var det långt över förväntan. Området är mindre än de andra två, men klätterstilen här passar mig bättre än de två andra. Jag tycker också att den storslagna naturen i området höjer hela upplevelsen ett snäpp. Visst är det inte kul hela tiden när man släpar utrustning längs med en bergssidan, men vyerna väger snabbt upp för det. Jag presterade som förväntat och alla i gruppen hade en bra resa så jag kan egentligen inte hitta något att klaga på utan är tvärtom otroligt nöjd.
Explorern skötte sig exemplariskt och har fått ett antal nya battle scars att skryta med 😊
Underbart!!!!!
Tack för det! 😊🥂
Kul med lite klätterinskag också! Jag har själv klättrat en del, men nu var det länge sen. Man blir ju sugen på att börja köra igen 👍
Det tycker jag du ska göra. Finns inget bättre sätt att avnjuta natur än att falla från stora stenar 😂
För exakt 96 år sedan, den 21 maj 1927, landade svenskamerikanen Charles Lindbergh med flygplanet Spirit of s:t Louis i Paris. Detta efter att ha genomfört den första ensamflygningen över atlanten, och startade i och med det ett nytt kapitel i flyghistorien.
Landningsögonblicket i Paris
Landningsögonblicket i Paris
Idag är det på dagen 70 år sedan Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay nådde Mount Everests topp, eller Himlens Huvud som bergets kallas i Nepal, 8849 m.ö.h.
Året innan hade Norgay ingått i den Schweiziska expeditionen för att nå toppen, men tvingats vända vid 8595 meters höjd. De erfarenheter han sedan tog med sig in i den engelska expeditionen året där på antas vara en starkt bidragande orsak till dess framgång.
På Beyer Watch and Clock Museum i Zürich kan man titta på den Rolex Oyster Perpetual som Hillary bar under expeditionen. Hodinkee har en artikel om klockan här. Detta skulle som bekant komma att bli förlagan till vår älskade Explorer.
Året innan hade Norgay ingått i den Schweiziska expeditionen för att nå toppen, men tvingats vända vid 8595 meters höjd. De erfarenheter han sedan tog med sig in i den engelska expeditionen året där på antas vara en starkt bidragande orsak till dess framgång.
På Beyer Watch and Clock Museum i Zürich kan man titta på den Rolex Oyster Perpetual som Hillary bar under expeditionen. Hodinkee har en artikel om klockan här. Detta skulle som bekant komma att bli förlagan till vår älskade Explorer.
Med all respekt för vad som händer just nu i Atlanten i sökandet efter den försvunna ubåten så finns det en bra och viktig artikel från Kim Frank som beskriver det arbetet OceanGate gör i dykningarna till Titanic. M a o det sättet som svensk media porträtterar Ocean Gate är djupt olyckligt.
maptia.com
Som genom ett under valde David Concannon i sista minuten att inte åka på denna dykningen.
Beneath the Surface of Dreams: Titan Meets Titanic
By Kim Frank // History was made on July 10, 2021, when Stockton Rush and his team at OceanGate reached the Titanic, at a depth of approximately 4,000 metres in Titan, the only submersible of its kind. Completing a momentous next step in their vision of expanding humanity’s access to the deep ocean.
maptia.com
Som genom ett under valde David Concannon i sista minuten att inte åka på denna dykningen.
På det temat så är Hamish Harding en av de besättningsmedlemmar man nu letar efter. Han har en central roll inom Explorers Club.Med all respekt för vad som händer just nu i Atlanten i sökandet efter den försvunna ubåten så finns det en bra och viktig artikel från Kim Frank som beskriver det arbetet OceanGate gör i dykningarna till Titanic. M a o det sättet som svensk media porträtterar Ocean Gate är djupt olyckligt.
Beneath the Surface of Dreams: Titan Meets Titanic
By Kim Frank // History was made on July 10, 2021, when Stockton Rush and his team at OceanGate reached the Titanic, at a depth of approximately 4,000 metres in Titan, the only submersible of its kind. Completing a momentous next step in their vision of expanding humanity’s access to the deep ocean.
Som genom ett under valde David Concannon i sista minuten att inte åka på denna dykningen.
Search for Titanic Expedition Intensifies | The Explorers Club
Dear Fellow Explorers, I have difficult news to share. Hamish Harding, a founding member of the Board of Trustees of...
www.explorers.org
Vidare så har Explorers Clubs många medlemmar nu slutit upp och erbjudit sitt stöd i sökandet. Den sammanvägda kompetensen som erbjuds här går nog inte att överträffa någon annan stans.
För er som har följt sökandet efter the Titan är detta ingen nyhet längre. Men tyvärr kn man nu konstatera att ubåten har imploderat nära Titanics vrak.
Man ska komma ihåg att det är fler människor som har varit i rymden än nere på dessa extrema djup. Må ni vila i frid 🫡
Man ska komma ihåg att det är fler människor som har varit i rymden än nere på dessa extrema djup. Må ni vila i frid 🫡
Mycket tragiskt. Har följt detta intensivt under veckan och man kan konstatera att det är ett under att inget hänt tidigare. Äventyrare sätter inte andra människors liv på spel utan att bedöma riskerna in i minsta detalj. Det kommer bli ett långt efterspel av det här.
Admm
KS Explorers Club
Destination: Ritsem, Sverige.
Tidsperiod: 9 Juli - 12 Juli
Målsättning: För egen del blev det min första vandring, målet var således att ta sig igenom vandringen, helst utan några ”komplikationer” som kan ge en dålig upplevelse, för en nybörjare kan det exempelvis vara skavsår, sträckningar eller andra skador. Mer om detta senare! 😎
Vandringens medlemmar: Storebror (med tidigare erfarenheter från flera vandringsleder, för oss klocknördar syns det extra tydligt på klockan) samt mig själv.
Äventyret:
Dag 1, Söndag:
Dagen började med en bilfärd mot Ritsem. Här skulle vi utgå ifrån för att påbörja vår vandring. Med fullpackade ryggsäckar, gott humör och oinvigda vandringskängor ska här äventyret påbörjas med en helikoptertur till vår ”drop-off”, Staloluokta. Planen är att sedan att på 2 halvdagar och 2 hela dagar ta oss till slutdestinationen Vaisaloukta, en vandring på drygt 62km.
Första dagen går förvånansvärt bra, känner noggrant efter eventuellt skoskav i kängorna, men konstaterar snabbt att tejpade fötter (redan från start) gjorde susen! Vi slår läger precis vid en större järnbro som går över en större fors, där dricksvatten finns i mängder och otroliga vyer.
Dag 2, Måndag:
Natten gick bra, det som först slog både mig och min bror var den enorma temperaturväxlingen som skedde under natten. Att gå och lägga sig i vad som kan liknas med en bastu under uppvärmning, för att sedan vakna upp huttrandes var en lärdom.
Dag 2 bjuder på magiska vyer, enklare mat som smakade bättre än valfri topp-resturang och fantastiska vandringsleder.
Dag 3, Tisdag - Dag 4, Onsdag
Med lärdom från första natten gick natten mot dag 3 alldeles utmärkt, med sovsäckar och väst redo inför nattens kyliga temperaturväxling.
Dag 3 bjuder återigen på magiska vattenutsikter, snö, berg och landskap. Som min bror väl uttryckte sig så blir man på något sätt ”mättad” på den magiska omgivningen, även fast man där och då uppskattar allt den erbjuder.
Vi når slutdestinationen under dag 3, och slår läger vid stranden i Vaisaloukta för att på morgonen vid 09:10 ta färjan tillbaka till Ritsem.
Måluppfyllnad:
Hela vandringen gick mycket bra, utan några som helst komplikationer, inte ens en liten blåsa på foten!
Jag är mycket nöjd med att blivit invigd till vandringen i fjällen, och ser mig definitivt göra något liknande och kanske även något mer utmanande igen!
Tidsperiod: 9 Juli - 12 Juli
Målsättning: För egen del blev det min första vandring, målet var således att ta sig igenom vandringen, helst utan några ”komplikationer” som kan ge en dålig upplevelse, för en nybörjare kan det exempelvis vara skavsår, sträckningar eller andra skador. Mer om detta senare! 😎
Vandringens medlemmar: Storebror (med tidigare erfarenheter från flera vandringsleder, för oss klocknördar syns det extra tydligt på klockan) samt mig själv.
Äventyret:
Dag 1, Söndag:
Dagen började med en bilfärd mot Ritsem. Här skulle vi utgå ifrån för att påbörja vår vandring. Med fullpackade ryggsäckar, gott humör och oinvigda vandringskängor ska här äventyret påbörjas med en helikoptertur till vår ”drop-off”, Staloluokta. Planen är att sedan att på 2 halvdagar och 2 hela dagar ta oss till slutdestinationen Vaisaloukta, en vandring på drygt 62km.
Första dagen går förvånansvärt bra, känner noggrant efter eventuellt skoskav i kängorna, men konstaterar snabbt att tejpade fötter (redan från start) gjorde susen! Vi slår läger precis vid en större järnbro som går över en större fors, där dricksvatten finns i mängder och otroliga vyer.
Dag 2, Måndag:
Natten gick bra, det som först slog både mig och min bror var den enorma temperaturväxlingen som skedde under natten. Att gå och lägga sig i vad som kan liknas med en bastu under uppvärmning, för att sedan vakna upp huttrandes var en lärdom.
Dag 2 bjuder på magiska vyer, enklare mat som smakade bättre än valfri topp-resturang och fantastiska vandringsleder.
Dag 3, Tisdag - Dag 4, Onsdag
Med lärdom från första natten gick natten mot dag 3 alldeles utmärkt, med sovsäckar och väst redo inför nattens kyliga temperaturväxling.
Dag 3 bjuder återigen på magiska vattenutsikter, snö, berg och landskap. Som min bror väl uttryckte sig så blir man på något sätt ”mättad” på den magiska omgivningen, även fast man där och då uppskattar allt den erbjuder.
Vi når slutdestinationen under dag 3, och slår läger vid stranden i Vaisaloukta för att på morgonen vid 09:10 ta färjan tillbaka till Ritsem.
Måluppfyllnad:
Hela vandringen gick mycket bra, utan några som helst komplikationer, inte ens en liten blåsa på foten!
Jag är mycket nöjd med att blivit invigd till vandringen i fjällen, och ser mig definitivt göra något liknande och kanske även något mer utmanande igen!
Ser riktigt härligt ut. Gratulerar till ett skönt äventyr!Destination: Ritsem, Sverige.
Tidsperiod: 9 Juli - 12 Juli
Målsättning: För egen del blev det min första vandring, målet var således att ta sig igenom vandringen, helst utan några ”komplikationer” som kan ge en dålig upplevelse, för en nybörjare kan det exempelvis vara skavsår, sträckningar eller andra skador. Mer om detta senare! 😎
Vandringens medlemmar: Storebror (med tidigare erfarenheter från flera vandringsleder, för oss klocknördar syns det extra tydligt på klockan) samt mig själv.
Äventyret:
Dag 1, Söndag:
Dagen började med en bilfärd mot Ritsem. Här skulle vi utgå ifrån för att påbörja vår vandring. Med fullpackade ryggsäckar, gott humör och oinvigda vandringskängor ska här äventyret påbörjas med en helikoptertur till vår ”drop-off”, Staloluokta. Planen är att sedan att på 2 halvdagar och 2 hela dagar ta oss till slutdestinationen Vaisaloukta, en vandring på drygt 62km.
Första dagen går förvånansvärt bra, känner noggrant efter eventuellt skoskav i kängorna, men konstaterar snabbt att tejpade fötter (redan från start) gjorde susen! Vi slår läger precis vid en större järnbro som går över en större fors, där dricksvatten finns i mängder och otroliga vyer.
Dag 2, Måndag:
Natten gick bra, det som först slog både mig och min bror var den enorma temperaturväxlingen som skedde under natten. Att gå och lägga sig i vad som kan liknas med en bastu under uppvärmning, för att sedan vakna upp huttrandes var en lärdom.
Dag 2 bjuder på magiska vyer, enklare mat som smakade bättre än valfri topp-resturang och fantastiska vandringsleder.
Dag 3, Tisdag - Dag 4, Onsdag
Med lärdom från första natten gick natten mot dag 3 alldeles utmärkt, med sovsäckar och väst redo inför nattens kyliga temperaturväxling.
Dag 3 bjuder återigen på magiska vattenutsikter, snö, berg och landskap. Som min bror väl uttryckte sig så blir man på något sätt ”mättad” på den magiska omgivningen, även fast man där och då uppskattar allt den erbjuder.
Vi når slutdestinationen under dag 3, och slår läger vid stranden i Vaisaloukta för att på morgonen vid 09:10 ta färjan tillbaka till Ritsem.
Måluppfyllnad:
Hela vandringen gick mycket bra, utan några som helst komplikationer, inte ens en liten blåsa på foten!
Jag är mycket nöjd med att blivit invigd till vandringen i fjällen, och ser mig definitivt göra något liknande och kanske även något mer utmanande igen!
Trevlig läsning, riktigt härlig sista bild med båten!Destination: Ritsem, Sverige.
Tidsperiod: 9 Juli - 12 Juli
Målsättning: För egen del blev det min första vandring, målet var således att ta sig igenom vandringen, helst utan några ”komplikationer” som kan ge en dålig upplevelse, för en nybörjare kan det exempelvis vara skavsår, sträckningar eller andra skador. Mer om detta senare! 😎
Vandringens medlemmar: Storebror (med tidigare erfarenheter från flera vandringsleder, för oss klocknördar syns det extra tydligt på klockan) samt mig själv.
Äventyret:
Dag 1, Söndag:
Dagen började med en bilfärd mot Ritsem. Här skulle vi utgå ifrån för att påbörja vår vandring. Med fullpackade ryggsäckar, gott humör och oinvigda vandringskängor ska här äventyret påbörjas med en helikoptertur till vår ”drop-off”, Staloluokta. Planen är att sedan att på 2 halvdagar och 2 hela dagar ta oss till slutdestinationen Vaisaloukta, en vandring på drygt 62km.
Första dagen går förvånansvärt bra, känner noggrant efter eventuellt skoskav i kängorna, men konstaterar snabbt att tejpade fötter (redan från start) gjorde susen! Vi slår läger precis vid en större järnbro som går över en större fors, där dricksvatten finns i mängder och otroliga vyer.
Dag 2, Måndag:
Natten gick bra, det som först slog både mig och min bror var den enorma temperaturväxlingen som skedde under natten. Att gå och lägga sig i vad som kan liknas med en bastu under uppvärmning, för att sedan vakna upp huttrandes var en lärdom.
Dag 2 bjuder på magiska vyer, enklare mat som smakade bättre än valfri topp-resturang och fantastiska vandringsleder.
Dag 3, Tisdag - Dag 4, Onsdag
Med lärdom från första natten gick natten mot dag 3 alldeles utmärkt, med sovsäckar och väst redo inför nattens kyliga temperaturväxling.
Dag 3 bjuder återigen på magiska vattenutsikter, snö, berg och landskap. Som min bror väl uttryckte sig så blir man på något sätt ”mättad” på den magiska omgivningen, även fast man där och då uppskattar allt den erbjuder.
Vi når slutdestinationen under dag 3, och slår läger vid stranden i Vaisaloukta för att på morgonen vid 09:10 ta färjan tillbaka till Ritsem.
Måluppfyllnad:
Hela vandringen gick mycket bra, utan några som helst komplikationer, inte ens en liten blåsa på foten!
Jag är mycket nöjd med att blivit invigd till vandringen i fjällen, och ser mig definitivt göra något liknande och kanske även något mer utmanande igen!
Admm
KS Explorers Club
Admm
KS Explorers Club
Tack ska du ha!
Admm
KS Explorers Club
VARNING FÖR LÅNG OCH TRÅKIGT TEXT
Igår vad det då dags för vad jag hoppas ska bli en traditionsenlig aktivitet med familjen, det var åtminstone andra vandring i rad som vi genomför på Frankrikes nationaldag.
Deltagare: exakt samma besättning som senast och på pricken 1 år äldre (givetvis). Fru, dotter och son.
Destination: Fler delmål samtliga belägna på i Provence, Alpes-de-Haute-Provence. Huvudsakligt område Verdon (Gorges du Verdon).
Datum/tidsperiod: 2023-07-14, Klockslag: kommer iväg senare än planerat (som så ofta) lämnar hemmet först strax innan 09.00. Vilket innebär ändrad rut då vi vill vara hemma innan 20.00 för att ta del av nationaldagsfirandet i ”vår” ort.
Lärdomar från sist:
Vätska ska inte ta slut!
Powerbank medtages.
Mål med äventyret: att skapa minnen att kunna drömma sig tillbaka till under årets kallare dagar hemma i Sverige. Sen är ju BRA bad obligatorisk för åtminstone tre av expeditionens medlemmar ett måste.
Äventyret som sådan:
Den försenade avgången innebär att den planerade ruten som i praktiken är två leder måste justeras och blir en och en halv istället. Förhoppningen är som oftast att minimera sträckan där samma mark vandras två gånger. I detta fall blev det en improvisation som innebär att två familjemedlemmar fick gå 3 km samma väg medan dotter och jag simmar cirka 1.5 km för att sen vandra sista biten tillsammans.
Ruten innebär egentligen bara två på förhand utsedda en delmål (väl snålt), men lyckligtvis är natur så intressant i sig att det kompenseras väl.
Äventyret i siffror:
Antal äventyrare: 4
Antal km vandrade: uppskattningsvis cirka 15 km
Antal km simmade 1.5
Effektiv vandring och simning: cirka 6 h.
Antal grader (celsius): 30 grader.
Högsta punkt (uppskattningsvis): cirka 500-550 meter över hav.
Konklusion:
Trevlig vandring med vacker omgivning (dock inte lika utmanande som jag hade hoppats på).
Och nu till det essentiella
Igår vad det då dags för vad jag hoppas ska bli en traditionsenlig aktivitet med familjen, det var åtminstone andra vandring i rad som vi genomför på Frankrikes nationaldag.
Deltagare: exakt samma besättning som senast och på pricken 1 år äldre (givetvis). Fru, dotter och son.
Destination: Fler delmål samtliga belägna på i Provence, Alpes-de-Haute-Provence. Huvudsakligt område Verdon (Gorges du Verdon).
Datum/tidsperiod: 2023-07-14, Klockslag: kommer iväg senare än planerat (som så ofta) lämnar hemmet först strax innan 09.00. Vilket innebär ändrad rut då vi vill vara hemma innan 20.00 för att ta del av nationaldagsfirandet i ”vår” ort.
Lärdomar från sist:
Vätska ska inte ta slut!
Powerbank medtages.
Mål med äventyret: att skapa minnen att kunna drömma sig tillbaka till under årets kallare dagar hemma i Sverige. Sen är ju BRA bad obligatorisk för åtminstone tre av expeditionens medlemmar ett måste.
Äventyret som sådan:
Den försenade avgången innebär att den planerade ruten som i praktiken är två leder måste justeras och blir en och en halv istället. Förhoppningen är som oftast att minimera sträckan där samma mark vandras två gånger. I detta fall blev det en improvisation som innebär att två familjemedlemmar fick gå 3 km samma väg medan dotter och jag simmar cirka 1.5 km för att sen vandra sista biten tillsammans.
Ruten innebär egentligen bara två på förhand utsedda en delmål (väl snålt), men lyckligtvis är natur så intressant i sig att det kompenseras väl.
Äventyret i siffror:
Antal äventyrare: 4
Antal km vandrade: uppskattningsvis cirka 15 km
Antal km simmade 1.5
Effektiv vandring och simning: cirka 6 h.
Antal grader (celsius): 30 grader.
Högsta punkt (uppskattningsvis): cirka 500-550 meter över hav.
Konklusion:
Trevlig vandring med vacker omgivning (dock inte lika utmanande som jag hade hoppats på).
Och nu till det essentiella
Det där ser riktigt trevligt ut! Måste passa på att vandra mer när jag är i Frankrike. Har ändå Pyrenéerna ganska nära huset vi bor i.VARNING FÖR LÅNG OCH TRÅKIGT TEXT
Igår vad det då dags för vad jag hoppas ska bli en traditionsenlig aktivitet med familjen, det var åtminstone andra vandring i rad som vi genomför på Frankrikes nationaldag.
Deltagare: exakt samma besättning som senast och på pricken 1 år äldre (givetvis). Fru, dotter och son.
Destination: Fler delmål samtliga belägna på i Provence, Alpes-de-Haute-Provence. Huvudsakligt område Verdon (Gorges du Verdon).
Datum/tidsperiod: 2023-07-14, Klockslag: kommer iväg senare än planerat (som så ofta) lämnar hemmet först strax innan 09.00. Vilket innebär ändrad rut då vi vill vara hemma innan 20.00 för att ta del av nationaldagsfirandet i ”vår” ort.
Lärdomar från sist:
Vätska ska inte ta slut!
Powerbank medtages.
Mål med äventyret: att skapa minnen att kunna drömma sig tillbaka till under årets kallare dagar hemma i Sverige. Sen är ju BRA bad obligatorisk för åtminstone tre av expeditionens medlemmar ett måste.
Äventyret som sådan:
Den försenade avgången innebär att den planerade ruten som i praktiken är två leder måste justeras och blir en och en halv istället. Förhoppningen är som oftast att minimera sträckan där samma mark vandras två gånger. I detta fall blev det en improvisation som innebär att två familjemedlemmar fick gå 3 km samma väg medan dotter och jag simmar cirka 1.5 km för att sen vandra sista biten tillsammans.
Ruten innebär egentligen bara två på förhand utsedda en delmål (väl snålt), men lyckligtvis är natur så intressant i sig att det kompenseras väl.
Äventyret i siffror:
Antal äventyrare: 4
Antal km vandrade: uppskattningsvis cirka 15 km
Antal km simmade 1.5
Effektiv vandring och simning: cirka 6 h.
Antal grader (celsius): 30 grader.
Högsta punkt (uppskattningsvis): cirka 500-550 meter över hav.
Konklusion:
Trevlig vandring med vacker omgivning (dock inte lika utmanande som jag hade hoppats på).
Och nu till det essentiella
Klart du ska! Det lär ju vara en hel annan utmaning än det som vår familje-turer erbjudit, men säkert en grym upplevelse. Själv är jag toksvag för ”belöningen” bad när man vandrat ett par timmar.
Gillar å andra sidan att avsluta en joggingtur med att bara springa rakt ut i vattnet också.
