meo_swe
Audemars
Tjenis på er!
Har haft min LLD nu i nästan en månad, och tänkte skiva ner några tankar om klockan.
Först lite historia. Klockan är en re-issue av deras legend diver,vilket är en sk. supercompressor. Denna supercompressor är dessutom utrustad med en inre vidring. Dessa klockor var populära på 60-talet, och det gjordes av en hel del tillverkare (t.ex. longines, IWC, LJC mm).
De flesta av denna typ av klockor var lite större än normalt, då runt 40-42mm, men det finns en hel del som är 36mm också.
Men nu till min klocka!
Jag hämtade ut klockan en snöfri decemberförmiddag precis innan jul. Inne på RobE så träffade jag på Pappi, som bjöd med mig på lite öl med några KSare till. En mycket trevlig dag.
Boetten:
Klockan har därefter hängt med nästan varje dag. Så länge det inte vankas träning, eller att jag ska dra armen längst betongväggar så sitter klockan där. Och så bekvämt den sitter också! Luggarna är ganska långa, men jag som har lite större armar än vad genomsnittet verkar ha här så ligger klockan skitbra på min arm. Boetten mäter 42mm i diameter, och den bär ungefär så stort imo. Boetten är underbart blankpolerad, och avfasningarna i boetten är väldigt fint gjorda. kronorna är ganska enkla i sitt utförande, båda är skruvade, men räfflingar på "plattsidan". Den övre kronan sköter vridringen och den undre urverket. Baksidan är också otroligt vacker med sin dykare.
Glaset:
Glaset är ett domeat safirglas. Känns som en bra mix mellan att ha domeningen likt en vintageklocka, och få distortionen vid kanten, och att ha ett slitstarkt och modernt glas.
Tavlan
Tavlan är helt underbar. Svartlackerad och halvglansig. Tillsammans med de smutsvit/gula indexarna så ger det klockan ett härligt vintagestuk, utan att man behöver känna sig så orolig för en vintage som man (i alla fall jag) gör.
Visarna
Det finns inte så himla mycket att prata om egentligen. De är ganska enkla, ser nästan ut att vara stansade ur en plåtbit och fastlimmade. Men de bidrar till helhetsintrycket på klockan imo. Lumen är applicerad väldigt dålig för att vara en dykare, och det saknas helt lume på sekundvisaren.
Lume:
Lumen är ganska vek. Den lyser ganska trevligt om man laddar den med t.ex. en Supefirelampa, men redan efter någon timme är lumen så vek att man knappt kan läsa den. Det fungerar i kolmörka utrymmen, men t.ex. nattetid hemma så kan lätt lumen störas ut av ett värmeljus flera meter bort...
Nerifrån till upp: Seiko SKX007, Glycine airman och LLD.
Urverket
Hjärtat i klockan är ett ETA 2824-2 modifierat av Longines till kaliber L633. Hur mycket det är modifierat är oklart dock. Min LLD tickar på ganska bra. Går ca en minut sakta i veckan vad jag har lyckats mäta upp.
Slutsats:
Klockan är imo en helt fantastisk reissue av en lyckad modell. Jag tänker inte gå så långt och säga att det är som en speedy, något som alla bör ha ägt någon gång, men något som alla bör ha testat i alla fall. Sjukt mycket klocka för pengarna, och min erfarenhet är att folk kastar ett par blickar på den.
Har haft min LLD nu i nästan en månad, och tänkte skiva ner några tankar om klockan.
Först lite historia. Klockan är en re-issue av deras legend diver,vilket är en sk. supercompressor. Denna supercompressor är dessutom utrustad med en inre vidring. Dessa klockor var populära på 60-talet, och det gjordes av en hel del tillverkare (t.ex. longines, IWC, LJC mm).
De flesta av denna typ av klockor var lite större än normalt, då runt 40-42mm, men det finns en hel del som är 36mm också.
Men nu till min klocka!
Jag hämtade ut klockan en snöfri decemberförmiddag precis innan jul. Inne på RobE så träffade jag på Pappi, som bjöd med mig på lite öl med några KSare till. En mycket trevlig dag.
Boetten:
Klockan har därefter hängt med nästan varje dag. Så länge det inte vankas träning, eller att jag ska dra armen längst betongväggar så sitter klockan där. Och så bekvämt den sitter också! Luggarna är ganska långa, men jag som har lite större armar än vad genomsnittet verkar ha här så ligger klockan skitbra på min arm. Boetten mäter 42mm i diameter, och den bär ungefär så stort imo. Boetten är underbart blankpolerad, och avfasningarna i boetten är väldigt fint gjorda. kronorna är ganska enkla i sitt utförande, båda är skruvade, men räfflingar på "plattsidan". Den övre kronan sköter vridringen och den undre urverket. Baksidan är också otroligt vacker med sin dykare.
Glaset:
Glaset är ett domeat safirglas. Känns som en bra mix mellan att ha domeningen likt en vintageklocka, och få distortionen vid kanten, och att ha ett slitstarkt och modernt glas.
Tavlan
Tavlan är helt underbar. Svartlackerad och halvglansig. Tillsammans med de smutsvit/gula indexarna så ger det klockan ett härligt vintagestuk, utan att man behöver känna sig så orolig för en vintage som man (i alla fall jag) gör.
Visarna
Det finns inte så himla mycket att prata om egentligen. De är ganska enkla, ser nästan ut att vara stansade ur en plåtbit och fastlimmade. Men de bidrar till helhetsintrycket på klockan imo. Lumen är applicerad väldigt dålig för att vara en dykare, och det saknas helt lume på sekundvisaren.
Lume:
Lumen är ganska vek. Den lyser ganska trevligt om man laddar den med t.ex. en Supefirelampa, men redan efter någon timme är lumen så vek att man knappt kan läsa den. Det fungerar i kolmörka utrymmen, men t.ex. nattetid hemma så kan lätt lumen störas ut av ett värmeljus flera meter bort...
Nerifrån till upp: Seiko SKX007, Glycine airman och LLD.
Urverket
Hjärtat i klockan är ett ETA 2824-2 modifierat av Longines till kaliber L633. Hur mycket det är modifierat är oklart dock. Min LLD tickar på ganska bra. Går ca en minut sakta i veckan vad jag har lyckats mäta upp.
Slutsats:
Klockan är imo en helt fantastisk reissue av en lyckad modell. Jag tänker inte gå så långt och säga att det är som en speedy, något som alla bör ha ägt någon gång, men något som alla bör ha testat i alla fall. Sjukt mycket klocka för pengarna, och min erfarenhet är att folk kastar ett par blickar på den.
